Älgar på vägen till Älgbacken

Vi hade beslutit att resa till västkusten. Det är lätt för mig att vakna, men svårt att välja vad jag skulle ta med. Jag skulle ha packat på kvällen. Åtminstone skulle jag ha skrivit en lista. Vi glömde, t.ex. födelsedagskakan i kylskåpet. Det gör ingenting, för den var några dagar gammal.

Jag kunde inte tro på mina ögonen på morgonen. Det var så dimmigt den första körtimmen, att jag aldrig hade sett något likadant. Lyckligtvis startade vi så tidigt, att de inte fanns många andra bilar på vägen. Vi måste stanna och byta chaufför. Två älgar lurade i buskarna. Och två tranor kunde ses på en havreåker. Jag vet inte, om mina foton lyckades. Det skall jag kontrollera hemma.

Äntligen försvann dimman, men solen stannade fortfarande bakom molnen. Det var bara här framme på Älgbacken vi fick se solen och husbondfolket. Kvistarna i svartvinbärbuskarna låg mot marken, bären var mogna och väldigt saftiga. Vad härligt! Det kan bara hända att man blir helt galen när man ser sådan mängd av stora, svarta pärlor som bara väntar på att någon skall komma och plocka dem. Och just detta gjorde vi.

Det tog flera timmar och var så jobbigt. Men nu är saftflaskorna färdiga och jordkällaren väntar. Det som jag väntar på är min egen kudde... Får se om jag drömmer om bärbuskar eller doftande Mehumaija.