Näytetään tekstit, joissa on tunniste juhlat. Näytä kaikki tekstit
Näytetään tekstit, joissa on tunniste juhlat. Näytä kaikki tekstit

6. marraskuuta 2016

Så mycket som möjligt


Det är den traditionella Svenska dagen igen och jag måste göra vad jag har lovat for mig: att skriva en kort text på svenska. Redan i fjol och även tidigare har jag förstått, att detta blir svårare och svårare med tiden, om jag slutar att göra så. Det hindrar inte mig att försöka igen.

Det har hänt så många saker in mitt liv under senaste år. Jag har flyttat. Det menar att många många saker, möblar, böcker, gamla kläder, mattor och skräp, aviser, papperlappor, foto o.s.v. måste ha funnit en ny plats. Ofta var det i roskis. Det tog tiden och var mer krävande som jag kunde ana. På någon nivå kände jag att jag dykte djupare i min familjhistoria än någonsin tidigare.

Barnen och barnbarnen och min make gjorde mera än jag, men trots det att lämna en större och vacker och renoverad bostad med många oförglömliga saker var psykiskt tungt för mig. Man säger att flyttande till en ny ort kan upplevas som en svårighet eller som en utmaning eller som en möjlighet. Jag måste säga, att det har varit allt detta.

En mindre bostad med för stora möblar och för många lådor fulla av kära minne väntar arrangering, men det påkallar fysiska och psykiska krafter som saknas nu. ICT-teknologi syns inte ha hjälpt i hälsovården. Man trodde, att i världens bästa landets ICT-systemer skulle ha varit färdiga att "diskutera" med varandra. Men nej! Det tog månader att bli inskrivits i hälsovården här. Det har varit många timmar väntande med luren öppen på bordet, väntande på telefonsamtal, ofta förgäves.

Jag vet och hoppas, att allt skall ordnas med tiden i en bostad utan trappor. Det finns inget liv utan hopp. Utan hopp att spatsera igen utan hjälpmedel. Jag vill inte ge upp, fastän det gör så ont i kroppen...och i mitt hjärta. Tänk positivt och rör sig så mycket som möjligt. Jag är inte ensam i denna situation.

Ha det bra alla mina kärä och vänner!

****

Det snöar nu. Foto är en minne av ett kärt och så mångårigt landskap i Kuopio. (30.11.2006)

6. marraskuuta 2014

Hevonen är häst...


Det är den ända dagen året runt, när jag skriver på det andra inhemska språket. Det känns att bli mera krävande varje år.  (sic) Det är märkvärdigt, att här i Savolax jag hittar mera texter på engelska och på ryska hellre än på svenska. Jag menar sådana saker som anvisningar på soptunnor t. ex.


Lyckligtvis finns det varudeklarationer på matforpackningar också på svenska. Vi alla kommer ihåg den tiden, då den såkallade "ryskspråkiga" oltermanni ost och Valio smör och yoghurt kunde köpas i några butiker. Det är inte så längesedan. Jag reste till södra Finland for att se den första sådan ost.

Dessa felspråkiga produkter var billigare. Jag hörde, att äldre mänskor köpte många kilo av ost t.ex.   Jag minns, att redan på början av 1970-talet kunde man köpa den samma Viola ost i Leningrad. Den var packad i små runda vita burkar då. Då kunde man köpa finska ägg där också. Och människor som jag talade med sade, att de båda var goda och smakliga produkter.


Sällan köper vi smör.  Det hände så, att min make inte vet, att billigare osaltat smör var till salu en gång i den butiken vi brukar att köpa mat. När han kom hem, frågade jag, om han hade sett det. Nej, han hade köpt normalt finskt smör i stället. Hemma förstod han, varför en del av smörhyllan hade varit nästan tom, men trots det hade en stor mängd av mänskor skyndat dit hela tiden.


Jag måste erkänna i alla fall, att nu finns det två små paketer av "ryskspråkig" smör i vårt kylskåpet. Men jag har inte ännu hittat på, vad jag skall göra met den. Tips? Har du köpt och smakat osaltat smör?

6. joulukuuta 2006

Itsenäisyyspäivänä 2006


Rintamalla 12/12 -39

Rakkaat kotiväet!

Terveiset teille kaikille siellä kotona, jos ehkä nämä saatte sinne korven komeroihin. Täällä sitä myös olemme korven suojissa, joskaan ei varmassa turvassa vainolaisemme raketeilta, jotka vähän väliä muistuttavat kuolevaisuudesta, sillä ei tiedä mitä mikin hetki tuo meille. Vaan kaikesta huolimatta seisomme paikallamme isänmaamme, kotiemme ja omaistemme puolesta. Jos jäämme tänne, on se kohtalomme...

...Täytynee lopettaa tähän kun on niin kylmä kirjoittaa. Parhainta teille kaikille toivoen lämpimin terveisin jos vaikka viimeiset toivottaa V.

Tämä teksti on ote enoni kirjeestä sieltä jostakin. Hän sai palata. Sen sijaan hänen sisarensa miehen kohtaloksi tuli kaatua itsenäisyytemme puolesta.