Små saker är de bästa

Det finns en stor myrstacke bakom huset. För många många år har jag skyllt på olydiga barn för att ha slagit  sönder denna stacke. Det vat några dagar sedan när jag tittade ut och äntligen såg vem är att skylla för denna saken. En stor kråka, den samma kråkan, som syns att ha stulit den gamla skatnästen. Myrorna var i paniken för många dagar.

Det har varit så varmt och soligt, att snö och is försvinner på ögönblicket. Jag har hört, att det redan finns hästhovsörter. Jag personligen har sett bara blåsippor i den närmaste parken. ( Vårens första blåsippa måste fotograferas av en ordentlig bloggare varje år, tycker jag.). I morse hade två cityharar suttit på hemgården, i går bongade jag en ekorre. Dessa djur är för snabba för mig. Änderna brydde inte sig om mig. Vi stod orörliga och tittade på varandra.  De var vana vid att bli fotode i kvällljus på stilla vatten vid iskanten nära stranden.

Jag känner mig litet trött. Man försöker så mycket att förbereda sig för allt möjligt. Förgäves. Jag tycker, att psykiater Sinkkonen har rätt, när han säger i sin 60-års födelsedagsintervju, att de finns så många föräldrar och mor- och farföräldrar, som släsar pengar på extremehobby, men de meningfullaste sakerna barnen skall komma ihåg har varit fridfulla vardagssysslor med dem.

Det är fantastiskt att lyssna på vårens fåglar, samla kottar, titta på myror, smaka memma, äta en varm bulle med mjölk, hitta en docka efter en docka efter en docka i en traditionell matushka, dansa till egenvald musik, simma, pussla, pussa och krama och så vidare...  Det har vi gjort. Åtminstone. Tusen tack!